19 december 2009
Lördagen den 19 december 2009. Vaknar upp till ett strålande vinterväder och till en ledig lördag, frukost med en samlad familj tillhör inte vanligheterna utan är något som man kanske får högst ett par dagar på två veckor. Därför njuter man extra mycket av dessa när man är ledig och får tillbringa tid med fru och barn. Vad som händer denna lördag är väl inte tillfullo spikat utan vi tar dagen lite som den kommer. Får försöka uträtta lite inför julen samtidigt som man tar tillvara på denna ledighet…
Hoppas Ni alla får en underbar lördag….
Foto av: Joakim Häger
17 december 2009
Den här tiden på året känns det som att man jobbar konstant mer eller mindre. Man är hemma hinner få i sig lite mat, säga hej till barnen och lite sömn sedan är det dags att åka iväg till jobbet igen. Samtidigt som detta är den tuffaste, intensivaste och mest krävande tiden på året inom handeln så är det även den roligaste. Att få jobba när det är mycket kunder och lite stressigt får mig att bli mer effektiv och mer på hugget.
Helgen som kommer nu är jag i alla fall ledig, skönt och välbehövligt. Den kommer att ägnas åt mycket julbestyr som städning, handling och sådant.
På återseende…
11 december 2009
Har nu precis kommit hem efter en minst sagt annorlunda fredag. Hade precis börjat ett möte imorse när telefonen ringde och frun var i andra änden. På bråkdelen av en sekund så känner man att något är fel, nu har det hänt något. En känsla som man helst av allt vill slippa. Skolsystern hade ringt från skolan och berättat att Amelia skallat ihop med en klasskamrat på rasten, så illa att hon ville att vi skulle söka för det. Fick avbryta mötet och kastade mig i bilen hem igen, efter två timmar på vårdcentralen bar det av till Motala för en datortomografi. Strax efter halv fyra kom vi så ut från akuten i Motala trötta, hungriga men ändå lättade att det ”bara” var en blödning och ingen spricka eller liknande i okbenet. Det var andra gången denna vecka som vi besökte samma sjukhus, nu hoppas jag vi slipper se det för en lång tid framöver.
Men nu är vi som sagt hemma och kommer resten av kvällen ha riktig fredagsmys…
Japp så har min fredag varit, hur har eran sett ut?
07 december 2009
Måndagen den 7 december 2009. Idag har vi varit med vår yngsta son Alfons hos barnläkare & hjärtspeciallist för utredning för eventuellt astma eller hjärtbesvär. När man får en remiss ifrån hälsovårdcentralen med en kommentar – Det kan ju vara något med hjärtat. Då blir man ju självklart lite orolig som förälder. En oro som inte försvinner helt förräns att läkare tagit prover och konstaterat honom frisk. Måste också säga att de barnläkare och sjuksköterskor som vi pratat med i Motala är helt underbara och väldigt proffsiga. Man önskar att alla inom vården vore sådana som Er.
Nu ska vi fortsätta dagen med lite förberedelser inför kalaset vi ska ha ikväll för Alfons som imorgon fyller 6 år, inte klokt vad tiden går. Tycker inte det var så länge sedan jag höll det lilla knytet i famnen och nu går han i skolan och ska som sagt fylla 6.
Massor med kramar & pussar till pappas lilla pojke, älskar dig gubben…
30 november 2009
Ett litet stick för människan men ett stort stick för mänskligheten, efter tre försök och 80 minuters väntan i kylan har man så äntligen tagit vaccinationssprutan. Barnen har redan tagit den via skolan och frun har fått sin genom jobbet så nu var det bara jag kvar. Lite skönt att i alla fall ha det gjort, nu återstår det bara att vänta och se om man åker på några biverkningar…
29 november 2009
Denna vecka har verkligen varit en känslornas bergochdalbana. Att känna allt ifrån sorg och saknad till tillfredställelse och lycka under denna vecka har varit minst sagt omtumlande. En vecka som började så otroligt sorligt med att få vetskap om en väns tragiska bortgång i en bilolycka, till att min älskade fru har fyllt år och få fira hennes födelsedag och känna den otroliga värme som vi nu har i vårt äktenskap. Älskar henne verkligen och att kunna ge henne en födelsedag som hon kallar den ”bästa hittills” är enorm tillfredställe och gör mig verkligen glad och varm i hela kroppen. Även på jobbet har man nu ett skönt flyt där det verkar som den jobbigaste perioden nu har passerats och att det nu bara är att köra på…
Så krama om varandra lite extra ikväll och på återseende… /J
24 november 2009
Det har nu gått över ett dygn sedan jag fick reda om Tea och Tildes tragiska bortgång i denna hemska bilolycka. Och det har varit ett dygn av gråt, tankar och funderingar. Precis som så många andra på Twitter har jag tyvärr inte träffat Tea i verkligheten utan vår bekantskap har varit genom Twitter, Facebook och MSN. Och det är just en del av vår konversation på MSN som jag nu sitter och läser samtidigt som jag skriver dessa rader, och det framgår väldigt tydligt vilken enormt godhjärtat och fin människa Tea var. En person som verkligen brydde sig om sina vänner & medmänniskor och som alltid verkade ha ett gott ord till övers…
Så tack Tea. Tack för alla snälla ord. Tack för din omtanke. Tack för att du var min vän…
Wings Of The Angels
A gentle wind blew cross the land
Reaching out to take a hand
For on the winds the angels came
Calling out a mother’s name.
Left behind, the children’s tears
Loving memories of the years
Of joy and love, a life well spent
And now to God a mother’s sent.
On angel’s wings, a heavenly flight
The journey home, towards the light
To those who weep, a life is gone
But in God’s love, ’tis but the dawn.
22 november 2009
Vem har inte som barn drömt om att bli brandman och att få färdas i den skinande röda brandbilen med sirénerna påslagna. Ja kanske inte alla men jag tror att det är många småpojkars dröm i alla fall, så även hos vår minsta son Alfons. Turligt nog känner jag en kille som jobbar som brandförman och som fixade så vi kunde göra ett studiebesök hos honom. Vi fick en lördagseftermiddag som jag tror att Alfons inte kommer att glömma i första taget, och inte pappa heller för den delen. En tur som innehöll allt ifrån att vi fick se var de åt, sov, tränade hade genomgångar och var de tvättade brandslangar. Men framför allt till sonens förtjusning så fick han sitta i brandbilen och ambulansen. Liten prick över i var också att under rundturen så gick det ett larm och Patrik var tvungen att skynda sig iväg, lite spännande även om det i detta fall rörde sig om ett inbrottslarm och han snart var tillbaka igen.
Så återigen ett stort tack till Patrik och killarna på brandstationen i Mjölby…
Foto av: Joakim Häger
