Med en stor klump i halsen och med tårarna rinnande nedför min kind ska jag nu försöka avsluta det inlägg jag tidigare börjat på men inte kunnat avsluta.

Det har nu gått mindre än två dygn sedan du lämnade oss och fortsatte din resa på annat håll. Sedan din kropp sagt sitt, gett upp och kapitulerat för den sjukdom som drabbat dig och efter månader av hopp, tappert kämpande och många tårar har du till slut somnat in.

Även om man har väntat och vetat att denna stund skall komma så är man ändå aldrig tillräckligt förberedd. Kontrasterna att från ena sekunden tillbringa dagen i skratt och glädje för att i nästa förvandlas till sorg och tårar, hur kan man förbereda sig för sådant?

Ibland kan livet te sig vara bra orättvist och nyckfullt.

Men du kommer fortsätta finnas med oss, för att i våra hjärtan och minnen lever du vidare. Och när de mörka stunder kommer väljer vi att tänka på de fina ögonblick och stunder vi haft tillsammans.

Så tills vi möts igen lilla pappa, sköt om dig…

Inte visste jag att vi skulle firat tio år som man och hustru och tjugo år som par, ha tre underbara barn.

Och inte visste jag att vi idag skulle förnya våra bröllopslöften efter dessa tio år som man och hustru.

Det är mycket man inte vet.

Men detta är vad jag faktiskt vet.

Att hon är min bästa vän.

Att det är hon som håller min hand när jag som bäst behöver det.

Att jag älskar denna tjej, kvinna, fru, vän och mor till mina barn kanske en mer idag än någonsin.

Och att det är hon jag vill spendera resten av mitt liv med.

Älskar dig för evigt Mia…

Heureka! Varde ljus…

Så där, har kanske jag blivit av med hälften av skaran så då innebär det att du som står ut att läsa detta är ensam kvar.

Men till saken.

Har tänkt hela sommaren att man skulle ta tag i det där med vikten och träningen igen. Finns nog en och en annan som kanske känner igen sig i de tankebanorna.

Tyvärr så brukar det ju komma en rad svepskäl emellan hela tiden och sommaren med sin grill och ölperiod är ju inte idealisk för lite viktnedgång direkt.

Droppen kom dock för tre veckor sedan då vi kom hem efter en veckas vistelse på Öland och jag fick idén att kolla till vikten.

Glad att jag gjorde det även om jag tror jag fick en liten smärre chock. Och tyvärr hjälpte det inte heller att flytta runt vågen på diverse olika ställen för att hitta en mer lämplig plats för få den att visa en lägre vikt. De går tydligen inte att lura den hur gärna man än skulle vilja.

Okej den visade i alla fall inte tre siffrigt men om jag skulle fortsätta misshandla kroppen på detta sätt så är det bara en fråga om när man spränger den vallen. Hade nog förmodligen spräckt sängen också i samma veva.

Jag hade i alla fall då ett par veckor kvar av min ledighet så jag tänkte att nu gäller det att sätta fart och röra på sig lite. Sagt och gjort, så under de senaste veckorna så har jag varit ute och sprungit och kört powerwalk (ett lite flottare ord för att gå fort och kraftfullt). Har även fixat gymkort och kört lite styrketräning, tanken är ju att det ska bli mer av den varan. Har även hunnit gå ett par gruppass och jösses vad glad man är att komma ur dessa levande. De är grymt jobbiga, effektiva och kan varmt rekommenderas. Träningen tillsammans med att bättre kostintag har gjort att jag tappat mer än fem kilo på dessa veckor.

Och så idag när jag kom hem från jobbet så fick jag snilleblixten att jag skulle testa på och springa milen, jag kan säga att jag var både stolt och glad när jag lyckades springa hela, och ta mig i mål på 59:52. Okej jag vet att det inte är någon märkvärdig tid, men för en som inte sprungit en mil på två år så är det en liten bedrift.

Så man ser att inget är omöjligt bara man har lite vilja och jävlar anamma.

2)   Twitter/Facebook klagar aldrig på att du tittar på för mycket sport. För att sedan själv följa all världens serier.

3)   Twitter/Facebook ber dig aldrig dammsuga/städa. Lite damm har väl inget dött av?

4)   Twitter/Facebook får inte fullkomligt rage och hotar med skillsmässa pga av att du råkade missa en bröllopsdag. Vi män har ju faktiskt annat att tänka på också.

5)   Twitter/Facebook ställer aldrig frågor där det är omöjligt att svara rätt på.

P.S Du kommer säkert på fler anledningar till att varför men använder sociala medier. Skriv gärna det i en kommentar…  ;)  D.S

Jag önskar jag hade
en sådan förmåga
att tända en hälsans
läkande låga.

Då skulle den särskilt
för dig få brinna
- få allt det onda
att helt försvinna.

Den skulle se till 
att kurvan vänder 
och att du får omsorg 
av goda händer.

Dag och natt 
hos dig den skulle vaka
och ge dig all kraft
att få hälsan tillbaka.

Befinner mig i cafeterian på universitetssjukhuset i Linköping, väntar på att du ska genomgå en del undersökningar. Undersökningar som jag hoppas går någorlunda smärtfritt för dig.

Att ta en ledig dag från jobbet för att följa med dig hit känndes som en självklarhet. Vill ju hjälpa dig och stötta dig i den mån jag kan.

Det är nu mer än sex år sedan du genomgick din förra operation och även om det var en tuff och kämpig tid så klarade du dig igenom det. Och det är den tanken vi får ha nu när det det uppstått ytterligare hinder.

Så nu börjar en ny resa som vi ska klara oss igenom.

Älskar dig J

När jag kör PW så har jag några förutbestämda träningsrutter som jag brukar gå, lättast att använda dessa så de är utmätta och jag har med dem på Funbeat. En riktigt bra site för övrigt där man kan notera sin träning och bli inspirerad och pushad av sina träningskompisar.

Kände snart att det gick bättre än förväntat och jag körde på den längsta av rundorna som jag har uppmätt som är på 10,05km. Och blev väldigt förvånad över när jag gick i mål och hade samma tid som när jag gick sist.

Skönt att man nu i alla fall är på gång…

Mitt mål 2011 är att prioritera familjen i en ännu större utsträckning utan att för den saken försaka jobbet. För jobbet är ju trotts det en stor del av den jag är.

Så tack alla vänner för 2010 och låt os nu göra 2011 ännu bättre. Själv kommer jag avsluta och starta året på bästa tänkbara sätt med hemmet fullt med familj och vänner som jag älskar.

Gott Nytt År

God made the world with a heart full of love,

Then He looked down from Heaven above,

And saw that we all need a helping hand,

Someone to share with, who’ll understand.

He made special people to see us through

The glad times and the sad times, too;

A person on whom we can always depend,

Someone we can call a friend.

God made friends so we’ll carry a part

Of His perfect love in all our hearts.

P.S Ett speciellt tack även till Er alla vänner som finns på Twitter & Facebook älskar att prata med er och även om jag inte träffar er i IRL så betyder ni minst lika mycket för det. D.S