Minnen…

Jösses, tittade precis på ett videoklipp som någon lagt upp på Facebook. Ett videoklipp som handlar om hemvändande soldater från Irak, om hur nära och kära får återse sina respektive. Hur barn får träffa sin pappa eller mamma som varit borta en längre tid.

Trodde inte jag skulle reagera så starkt, men videoklippet fick tårarna att trilla nerför kinden. Kanske för att jag vet hur det känns att vara ett barn till en förälder som varit utomlands en längre tid.

Pappa var FN-soldat när jag var liten, och på de vändor som han var på så handlade det ju om halvår varje gång. Nu kan jag ju inte redogöra för mina känslor vid det tillfället men jag minns i alla fall ett ögonblick när han kom hem. När han hukade sig på knä med öppna armar och jag springande slängde mig i hans famn…

Annonser

3 kommentarer

Filed under Barn, Kärlek, Personligt

3 responses to “Minnen…

  1. Ja, har kollat på det också..och tårarna bara rinner o man riktigt känner hur det känns, fast jag aldrig behövt ha det så. Men älskade min far otroligt när han var levande o närvarande 🙂

  2. Åsa

    Mina tårar rann inte…..de FORSADE ner! =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s