Inget är omöjligt…

Kommer vara väldigt ”osvensk” i detta blogginlägg och klappa mig själv på lite bröstet. Så med den förvarningen kan de personer som inte gillar den typen av inlägg sluta läsa nu.

Så där, har kanske jag blivit av med hälften av skaran så då innebär det att du som står ut att läsa detta är ensam kvar.

Men till saken.

Har tänkt hela sommaren att man skulle ta tag i det där med vikten och träningen igen. Finns nog en och en annan som kanske känner igen sig i de tankebanorna.

Tyvärr så brukar det ju komma en rad svepskäl emellan hela tiden och sommaren med sin grill och ölperiod är ju inte idealisk för lite viktnedgång direkt.

Droppen kom dock för tre veckor sedan då vi kom hem efter en veckas vistelse på Öland och jag fick idén att kolla till vikten.

Glad att jag gjorde det även om jag tror jag fick en liten smärre chock. Och tyvärr hjälpte det inte heller att flytta runt vågen på diverse olika ställen för att hitta en mer lämplig plats för få den att visa en lägre vikt. De går tydligen inte att lura den hur gärna man än skulle vilja.

Okej den visade i alla fall inte tre siffrigt men om jag skulle fortsätta misshandla kroppen på detta sätt så är det bara en fråga om när man spränger den vallen. Hade nog förmodligen spräckt sängen också i samma veva.

Jag hade i alla fall då ett par veckor kvar av min ledighet så jag tänkte att nu gäller det att sätta fart och röra på sig lite. Sagt och gjort, så under de senaste veckorna så har jag varit ute och sprungit och kört powerwalk (ett lite flottare ord för att gå fort och kraftfullt). Har även fixat gymkort och kört lite styrketräning, tanken är ju att det ska bli mer av den varan. Har även hunnit gå ett par gruppass och jösses vad glad man är att komma ur dessa levande. De är grymt jobbiga, effektiva och kan varmt rekommenderas. Träningen tillsammans med att bättre kostintag har gjort att jag tappat mer än fem kilo på dessa veckor.

Och så idag när jag kom hem från jobbet så fick jag snilleblixten att jag skulle testa på och springa milen, jag kan säga att jag var både stolt och glad när jag lyckades springa hela, och ta mig i mål på 59:52. Okej jag vet att det inte är någon märkvärdig tid, men för en som inte sprungit en mil på två år så är det en liten bedrift.

Så man ser att inget är omöjligt bara man har lite vilja och jävlar anamma.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Träning

3 responses to “Inget är omöjligt…

  1. Per

    Fasen vad duktig du är! Jag springer inte milen under en timme så du är jätteduktig. Inte för att jag är någon mätning men du fattar vad jag menar 🙂 5 kilo är kanon. Känner att jag också behöver lägga in en växel till för att komma någonstans då jag har stått stilla länge och jag har slarvat och fuskat osv. Men du ska vara STOLT!

  2. Mkt bra vännen! Skänt när man kommer in i bättre rutiner, ni är j dessutom båda i ett riktigt flow n så ni kan peppa varandra! Kram

  3. Vandraren

    Tack så mycket Per & Anna. Ja det är skönt när man väl kommit igång med träningen och allt känns bra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s